förlossning del 2
Jag kunde slappna, kolla Facebook, meddela familjen. Innan ville jag ge upp flera gånger skrek "jag klarar inte det här" kräktes, smällde min man i huvet med lustgasen när han somnade, jag skrek, grinade så allt blev så underbart skönare när smärtan försvann. Det blev skiftbyte på barnmorskorna igen och en ung liten barnmorska kom in, endast 26 år (jag frågade) eftersom smärtan släppte blev jag så lättad att jag inte kunde sluta snacka. Förlossningsarbetet löpte på fast jag inte kände så mycket, jag såg mina värkar på en skärm. Julia hade lite svårt att komma ner i kanalen så det tog lite lång tid, tillslut fick vi sätta igång trots svaga krystvärkar, jag fick "chansa" hur jag skulle ta i och när. Det tog ännu längre tid, en läkare fick komma in. En elektrod sattes på Julias huvud för att mäta mjölksyran, då blev vi rädda. På vår föreläsning om förlossning sa dom att den elektroden kommer fram när läget börjar bli kritiskt. Nu bröt min man ihop, shit nu måste jag vara den starka! "Älskling det kommer gå bra". Hon började bli trött, jag började bli trött och även min livmoder. Läkaren bad om en sugklocka, NEJ tänkte jag, man spricker så mycket av det! Och ungen får en cone head som visserligen går tillbaka men ändå. Jag tog i för allt jag hade och då kom huvudet ut, smärtan var outhärdlig men ändå så tänker man bort det, jag hade bara ett mål och det var att ungen ska ut. En till kryst men då måste hon ut ropade läkaren!! Jag tog i, hon kom ner men inte ända fram. Nu blev läkaren aggressiv "ta i! Sila inte ut luften mellan tänderna!" hon var ingen man tjafsade med, jag tog i för allt i världen och jag kände hur dom nästan drog ut henne. Ett bebisskrik hördes och jag hade blivit mamma. Hon kom upp på mitt bröst på en gång och det första jag tänkte var"hon ser inte alls ut som mig". Dom tvättade henne, vägde och mätte henne och sydde ihop mig. Sen rullades vi till vårar rum, det fanns inget rum på BB så vi fick stanna en natt på förlossningen. Det fanns ingen säng till H så han fick sova i en fåtölj. Nu var vi en familj...fortsättning följer.
