Hur ska det gå..
Visst var hon fixerad, im ready to pop! Går in i v 37 imorgon och det är bra om hon stannar iaf 2 veckor till. Jag kommer säkert gå över tiden bara för det. Min barnmorska va lite lurig sist, hon sa "vi får se om vi ses 2 juni" Vaah men jag är ju beräknad till den 19? "Man vet aldrig, det finns inget som att gå i väntans tider" panik, jag är inte redo. Jag håller ju på att läsa "föda utan rädsla" för att få mer info och förståelse för smärtan och förlossningen men den har nästan bara skrämt mig mer, allt blir så definitivt! JAG måste förlösa mitt barn, jag kan inte ge över till nån annan när jag är för trött eller har för ont. Jag vet att det är dumt att tänka så här men jag känner mig så svag, jag tvivlar på att jag kommer klara det. Jag får för mig att jag kommer få panik av smärtan, stänga in mig i det, spänna mig och kämpa emot. A herregud, hur ska det gå...
