Fredag och ledig dag
Jag ligger fortfarande i sängen och lyssnar på min mans djupa andetag, han har jobbat natt och la sig för en timme sen. Jag tänkte gå upp och börja dagen men det är så skönt att bara vila. Antar att jag bör passa på, sen blir det ingen vila med bebis. Tanken över att inte få sova när jag vill eller hur länge jag vill skrämmer mig lite, sömnen har alltid varit viktig för mig. Det är mycket egocentriska funderingar nu, hur kommer Jag må? Kommer jag få panik när det är dax för henne att komma ut? Hur kommer jag må efter? Kommer jag bli deprimerad Som vissa kan bli? Mest oroar jag mig över förlossningen, att mina krafter ska ta slut, att jag kommer svimma av smärta eller att det kommer vara så fullt på BB så vi kommer inte få nåt rum eller tid med barnmorska eller läkare. Kanske kommer vi få åka vidare? Alltså dessa katastroftankar äter upp mig! Jag bör nog skriva ett förlossningsbrev snart och kanske öva lite mindfulness.
Nu frukost!
